Fritidsvetarna

Institutet för Fritidsvetenskapliga Studier

Schole              Otium               Leisure               Fritid

Startsidan

Den moderna fritiden

Aktuellt - nyheter och konferenser

Fritidspolitisk arena

Utvecklingsområden:

1 Kultur och fritid

2 Social hållbarhet och demokratiutveckling

* Social hållbarhet

* Sociala och kulturella centra

* Animationspedagogik

* Projekt - Social hållbarhet

3 Hälsa och välbefinnande

4 Civilsamhälle, folkbildning och föreningsliv 

5 Pigga pensionärer och det goda åldrandet

6 Ungdomsarbete

7 Idrott och fysisk aktivitet

8 Turism och friluftsliv

9 Fritid och kreativitet på jobbet

Fortbildning

Fritidsvetenskaplig bokhandel

Publikationer

Finland

Länkar

Om Fritidsvetarna

In English

Utvecklingsområde 2 - Social hållbarhet och demokratiutveckling

Animationspedagogik 

Begreppet animation kommer från latinets "animare" (inandas liv) och kan översättas med "besjäla", "levandegöra" och "inspirera". Som pedagogiskt begrepp började animation användas i Frankrike under 1700-talet. Inom fritidssektorn fick det sin moderna betydelse först under 1960-talet. Begreppet används främst inom de franska, spanska och tyska språkområdena. I Sverige används animation inom den tecknade filmens område, men knappast alls inom det socio-kulturella fältet. Däremot finner vi animationspedagogiska försök inom folkrörelsernas tidiga studiearbete och hos 1960/70-talens alternativrörelse - allaktivitetshus, byalagsrörelse och grannskapsarbete.

Begreppet animation innehåller både mål, metod, process och effekt. Syftet är att möjliggöra kommunikation mellan människor, frigöra kreativitet, utveckla initiativförmågan, öka valmöjligheterna, stimulera till nya gruppbildningar. Animation syftar till att bryta passivitet och isolering och bygga en social, kulturell och politisk demokrati.

Animation förutsätter en "icke-direkt" pedagogisk metod, där människor möts på deras egen nivå. Den bygger på "omvänd marknadsföring", där animatörens uppgift är att stimulera besökaren/deltagaren att fundera över och precisera sina egna behov. Dessa varierar från individ till individ och animatörens uppgift är inte att vara "smakdomare". Därmed kontrasterar animationen mot traditionella direkta pedagogiska metoder som t.ex. lärare - elevrelationen, där läraren genom egen utbildning och med hjälp av läromedel har något att "lära ut". 

Animationspedagogiken kontrasterar även mot ungdoms/fritidsledarpedagogiken. Den har sitt ursprung i ett socialpreventivt kontrollperspektiv. I många kommuner har fritidsledarna fortfarande till uppgift att med hjälp av "fritidsfostran" lära marginaliserade  "ungdom i riskzonen" att "rätt använda sin fritid".

Animatören arbetar med alla åldrar och inte enbart med ungdomar eller pensionärer. Uppgiften är arbeta med "vanliga" människor och inte med "problem"-grupper. Däremot har animatören, samhälleligt sett, sin främsta uppgift i att arbeta med grupper med låg motivation och lågt socialt kapital .

I animativa processer är frivilligt deltagande viktigt, liksom spontaniteten. Regler ersätts av flexibel självorganisering. Verksamheterna bör vara öppna och tillgängliga för alla. Animationspedagogiken passar därför bäst i öppna fritidsrum som bibliotek, festivaler, fritidscentra, gator och torg, kulturhus, kyrkor, muséer, pubar, semesterorter.

Animationspedagogiken är en egen profession och kräver sin egen kompetens och didaktik. I Tyskland finns särskilda universitetsutbildningar för "Freizeitpädagogen" - ej att förväxla med svenska mer begränsade fritids(hems)pedagoger. Även i Schweiz utbildas animatörer, vilka ofta arbetar i föreningar och i allaktivitetshus.

Referenser:

Andersson, Torbjörn - Rydman, Margareta, Grannskapsarbete - grannsamarbete, Malmö 1975.

D`Amours, Max C, "Recreation Leadership and Animation Represent Two Different Worlds", WLRA Journal XXIV(1982):3.

Gillet, Jean-Claude, Animation. Der Sinn der Aktion. Verlag für Soziales und Kulturelles, Luzern 1998.

Methoden der Animation Praxisbeispiele, Horst W Opaschowski (Hrsg), Klinkhardt, Bad Heilbrunn 1981.

Moser, Heinz - Müller, Emauel - Wettstein, Heinz - Willener, Alex, Soziokulturelle Animation. Grundfragen, Grundlagen, Grundsätze.  Verlag für Soziales und Kulturelles, Luzern 1999.

Nahrstedt, Wolfgang, Freizeitberatung. Animation zur Emanzipation? Göttingen 1975.

Opaschowski, Horst W, Einführung in die freizeitkulturelle Breitenarbeit. Methoden und Modelle der Animation, Klinkhardt, Bad Heilbrunn 1979.

Opaschowski, Horst W, Pädagogik und Didaktik der Freizeit, Leske+Budrich, Opladen 1990.

Qualifizierung der animateure. Dokumentation eines Expertenseminars. Hagenstrom - Opaschowski - Berger (Hrsg.), Deutsche Gesellschaft für Freizeit 36, Düsseldorf 1979.

 

Adress-Stockholm: Karlbergsvägen 86 B, S 113 35 Stockholm. Adress-Helsingfors/Esbo: Larsviksvägen 2 F, Fi - 023 20 Esbo.

Tel: +46 (0)70 - 728 75 65 eller +358 (0)44 - 201 90 50. Skype: Fritidsvetarna.  

E-post: institutet@fritidsvetarna.com

Copyright © 2007. Institutet för Fritidsvetenskapliga studier.  Senast ändrad: torsdag 23 november 2017.