Fritidsvetarna

Institutet för Fritidsvetenskapliga Studier

Schole              Otium               Leisure               Fritid

Startsidan

Den moderna fritiden

Aktuellt - nyheter och konferenser

Fritidspolitisk arena

Utvecklingsområden:

1 Kultur och fritid

2 Social hållbarhet och demokratiutveckling

3 Hälsa och välbefinnande

4 Civilsamhälle, folkbildning och föreningsliv

5 Pigga pensionärer och det goda åldrandet

6 Ungdomsarbete

7 Idrott och fysisk aktivitet

* Idrottsrörelsens två utmaningar

* Sport Management

8 Turism och friluftsliv

9 Fritid och kreativitet på jobbet

Fortbildning

Fritidsvetenskaplig bokhandel

Publikationer

Finland

Länkar

Om Fritidsvetarna

In English

Utvecklingsområde 7 - Idrott och fysisk aktivitet

Idrottsrörelsens två utmaningar:

Det breda idrottsbegreppet

Det breda idrottsbegreppet föreslogs 1969 av utredningen Idrott åt alla (SOU 1969:29). All fysisk aktivitet - från olympiska satsningar till friluftsliv - som utförs för sin egen skull definierades som idrott. 

Den definitionen går inte att använda i seriösa sammanhang av det enkla skälet att orsakerna till att människor tränar för olympiskt guld är väsensskilda från en fjällvandring. 

Den hittills mest insiktsfulla definitionen av begreppet idrott presenterade professorn i pedagogik Göran Patriksson redan 1982: 

"en institutionaliserad fysisk aktivitet med större eller mindre inslag av tävling, där den fysiska prestationsförmågan har stor betydelse och deltagandet styrs av regler som formulerats av de officiella idrottsorganisationerna”.

Kännetecknet på idrott är tävlingen. "Idrott utan tävlan är död, ty tävlan det är livet", skrev den svenska idrottsrörelsens fader Viktor Balck i början av förra seklet. För att kunna tävla fordras tävlingsregler. Sådana kan bara fastställas av organisationer.

Därmed blir idrott en bland flera olika former av fysisk aktivitet. Ling-gymnastik, Friskisjympa, friluftsliv m.fl. är inte idrott!

Därmed kan vi koncentrera oss på idrottens egen logik, mening och utveckling!

Idrotten som folkrörelse

Idrotten brukar betraktas som "Sveriges största folkrörelse". Det är för det första inte sant - folkbildningen är större. För det andra leder sentensen tankarna åt fel håll. 

Först måste vi göra en åtskillnad mellan karriäridrott och rekreationsidrott

Karriäridrotten syftar till ständigt förbättrade resultat. Baron de Coubertin sammanfattade suveränt karriäridrottens hela idé inför de Olympiska Spelen 1896: "citius, altius, fortius (snabbare, högre, starkare)". 

Karriäridrotten startar i knatteåldern och slutar i bästa fall med olympiskt guld. Den åtskillnad som vi ofta ser i idrottspolitiska sammanhang mellan den "breda barn- och ungdomsidrotten" och "elitidrotten" bygger på bristfällig analys. Den kan leda både idrottsklubbar och kommuner in på helt fel spår.

Eftersom det inte är någon mänsklig rättighet att vinna OS-guld slås många ut - eller lämnar frivilligt - idrotten. Det ligger i karriäridrottens natur och inget som den skall kritiseras för. 

För att göra karriär inom idrotten fordras i de flesta fall dels en tidig start i knatteåldern, dels en varsam men medveten träning. Ett bra träningsprogram är en nödvändig förutsättning för framgång. Här gäller det för idrottsledarna att sortera ut talangerna och stimulera dem till ett fortsatt intresse för en karriär inom idrotten. För övriga finns rikliga möjligheter till trevlig fritidsmotion i andra former.

Att karriäridrotten blir alltmer skolliknande är utmärkt. Karriäridrott är ingen fritidsaktivitet utan ett arbete! 

Karriäridrotten är en typisk barn- och ungdomsverksamhet. Vid 40 har de allra flesta lämnat karriäridrotten. Det ligger i verksamhetens art.

Rekreationsidrotten bygger också den på tävling. När vi spelar pingis i källaren räknar vi bollar precis som riktiga bordtennisspelare, men vem som vinner spelar mindre roll. 

Samma gäller om vi deltar i stora motionstävlingar som Stockholm Marathon eller Vasaloppet. Men om vi kommer på 5226:e eller 6738:e platsen spelar mindre roll. I bägge fallen är vi långt borta från både guldmedalj och prispengar.

Rekreationsidrotten bygger således på en delvis annorlunda logik än karriäridrotten. Rekreationsidrott kan vi ägna oss åt högt upp i åldrarna. Alla med intresse för idrott kan också delta. Statistiken visar dock att idrotten inte lockar särskilt många över 50 år. 

Det är bra för de flesta. Av hälsoskäl - "idrott och hälsa" är en komplicerad relation - bör äldre i första hand ägna sig åt andra fysiska aktiviteter än traditionell idrott. Danskarna har löst detta på ett utmärkt sätt. Se under Utvecklingsområde 5 - Pigga pensionärer.

 

Adress-Stockholm: Karlbergsvägen 86 B, S 113 35 Stockholm. Adress-Helsingfors/Esbo: Larsviksvägen 2 F, Fi - 023 20 Esbo.

Tel: +46 (0)70 - 728 75 65 eller +358 (0)44 - 201 90 50. Skype: Fritidsvetarna.  

E-post: institutet@fritidsvetarna.com

Copyright © 2007. Institutet för Fritidsvetenskapliga Studier.  Senast ändrad: onsdag 25 september 2013.