Fritidsvetarna

Institutet för Fritidsvetenskapliga Studier

Schole              Otium               Leisure               Fritid

Startsidan

Den moderna fritiden

Aktuellt - nyheter och konferenser

Fritidspolitisk arena

Utvecklingsområden:

1 Kultur och fritid

2 Social hållbarhet och demokratiutveckling

3 Hälsa och välbefinnande

4 Civilsamhälle, folkbildning och föreningsliv 

5 Pigga pensionärer och det goda åldrandet

6 Ungdomsarbete

7 Idrott och fysisk aktivitet

8 Turism och friluftsliv

9 Fritid och kreativitet på jobbet

Fortbildning

Fritidsvetenskaplig bokhandel

Publikationer

Finland

Länkar

Om Fritidsvetarna

In English

Vad kan Helsingfors lära av Husby?

Publicerad i Hufvudstadsbladet den 26 maj 2013.


Så löd ett tema i Hbl den 22 maj. Jag är rikssvensk och har levt nästan hela mitt liv i Stockholm. Dessutom har jag yrkesmässigt arbetat med medborgarengagemang och ”förortsproblem”. Mitt svar är enkelt: Lär av våra misstag. Här är några.

1. Sedan andra världskriget har vi byggt ”sovstäder”. Där skulle mannen vila upp sig inför nästa arbetsdag. Så är det fortfarande. I varje förort finns en kvarterskrog där hugade kan pigga upp sig med en ”stor stark”. Grannskapscentra där de boende kan engagera sig i kulturella och sociala aktiviteter, så vanliga utomlands, är närmast obefintliga i våra förorter.

2. Efter kriget byggde vi också upp den starka välfärdsstaten som på bästa sätt skulle ta hand om oss från vaggan till graven. Så var det tänkt, men våra problem med allmänna kommunikationer, sjukvården, skolorna, äldreomsorgen talar ett annat språk. Många svenskar tror fortfarande att det är den offentliga sektorn som skall fixa den sociala sammanhållningen.

3. I finska språket finns ordet ”talkoot”. Norskan har sitt ”dugnad”. Rikssvenskan saknar ord för detta fenomen, som närmast bör översättas med ”frivilligt kommunalt arbete”. Hur man kan jobba gratis åt dom i kommunen har vi svårt att förstå. Vi har ju betalt skatt för att få ”service”. Däremot jobbar 10-15 procent gratis för sig den egna gruppen i olika slags föreningar. Över hälften gör aldrig någon ideell insats utanför familjen. Vi har ett svagt civilsamhälle.

4. Under de senaste 30-40 åren har vi fått en stark invandring av utomeuropéer. Visserligen har vi länge haft fördomar mot både fulla ”finnkolingar” och italienska ”spagettiraggare”, som snodde våra tjejer. Men nu har vi skaffat oss en strukturell rasism, som vi inte hade tidigare.

5. Polistrakasserier mot underklassen är inte heller något nytt. Polisstationer i arbetarklassområdena var legio. Nu är det folk med ”utländskt utseende”, d.v.s. turkar, kurder, araber eller färgade afrikaner, som blir antastade. Senast såg vi det under polisens s.k. REVA-aktioner i våras, där sådana människor tvingades legitimera sig, precis som judarna i 30-talets Tyskland. Många visade sig vara både födda och uppvuxna i Sverige. Det var inte blonda, blåögda och kriminella ryska och baltiska maffioso som polisen jagade, trots att mycket av vår importerade kriminalitet kommer därifrån.

6. Vi har en skola som i decennier har släppt ut ungdomar som inte tillräckligt ens har kunnat läsa, skriva och räkna. Denna grupp är sedan länge överrepresenterad bland kriminalvårdens ”kunder”. Vi har inte heller ungdomsarbetare som kan bedriva ett kvalificerat socialpedagogiskt arbete bland marginaliserade ungdomar. Vi har ”fritidsledare” vars utbildning och uppgifter är minst sagt svävande.

Visst har vi kriminella också i Sverige som älskar att ställa till bråk, både inom och utom fotbollens ”firmor”. Men när sockerbiten läggs på sommarbordet kommer getingen. Allvarliga strukturella problem och missgrepp i det svenska samhället har nu återigen bjudit huliganerna på fest.

Min rekommendation till politikerna i Helsingfors – och för all del även i andra städer - är att göra tvärtom:

1. Utveckla det förnämliga systemet som ni har med grannskapscentra (kulturhus, asukastalot m.fl.) i många stadsdelar.

2. Utveckla era områdesföreningar i syfte att öka den sociala sammanhållningen, stimulera aktivt medborgarskap och talko-anda.

3. Håll järnkoll på både den strukturella och privata rasismen i och utanför myndighetsutövningen.

4. Utveckla ert ungdomsarbete och ungdomsforskning, så att ni får fram verksamma metoder som gör att även invandrare, dyslektiker, ADHD-pojkar m.fl. får en framtidstro.

5. Kan inte marknaden skaffa fram arbete eller annan meningsfull sysselsättning, så låt den offentliga sektorn plocka fram dem. Politiken behövs när marknaden fallerar.

Så kan vi rikssvenskar resa till Helsingfors för att lära oss något.

Hans-Erik Olson

Esbo

 

Adress-Stockholm: Karlbergsvägen 86 B, S - 113 35 Stockholm. Adress-Helsingfors/Esbo: Larsviksvägen 2 F, Fi - 023 20 Esbo.

Tel: +46 (0)70 - 728 75 65. Skype: Fritidsvetarna.  

E-post: institutet@fritidsvetarna.com

Copyright © 2007. Institutet för Fritidsvetenskapliga studier.  Senast ändrad: söndag 25 september 2016.